 |
 |
|
Av prästen i Strömsund fick jag veta att många unga gått bort där under senare år. Detta fick mig att vilja göra en lyckomanifestation för att skänka lite lycka dit. Efter en tids funderande beslöt jag mig för att dela ut tre önskningar vardera till människor för att på så sätt göra dem lyckliga. Samtidigt skulle jag därigenom undersöka vad folk i mellersta Norrlands inland och fjälltrakter tror skulle göra dem som lyckligast en sommardag. Den 26 juli 2004 intog jag så Strömsund, klädd som en fé och med trollspö och med Leo Brusewitz som kameraman och under den dagen sökte vi sprida lycka där. |
|
Kan
det bli Lyckligare? är det namn jag valt till den
installation som visades inom Happiness as an Art-project.
Jag visade ett redigerat urval av vad som filmades på två
monitorer. På den ena berättade människor vad de
önskar sig och på den andra berättar andra att de
har det så
bra att de inte önskar något! Installationen har också kolteckningar av dessa Strömsundare, med deras önskningar på. Det jag noterade att folk trodde att de skulle bli lyckliga av var följande: De flesta vill bli rika och eftersom sommaren inte var något vidare ville man ha finare väder, och det tredje många bad om var att få vara friska. Detta är definitivt inte något objektivt eller statistiskt underbyggt, utan helt och hållet min egen subjektiva uppfattning efter manifestationen. |
|
Tryckta färgaffischer av Indier från Skrattskolan Mumbai och citat om hur man bäst uppnår lycka hänger på den ena väggen. Som en fjärde, interaktiv del frågade jag också efter besökarnas lyckligaste minne. Två böcker att skriva sitt lyckligaste minne i fanns framlagda och varje dag valdes ett av dessa ut som Dagens Lyckliga Minne. Detta skrivs på skrivtavlan bredvid skrivbordet och finns alltså uppe hela dagen efter. Som tack till dem som delat med sig av sina minnen fick alla som skrev i boken en alldeles äkta kinesisk lyckokaka. |
|
|
|