Vi var åtta konstnärer och designers som en december-måndag 2013 började projektet med Sportstechs datorer, 3D-skanners och 3D-skrivare. Till hjälp hade vi tolv studenter hos Sportstech. Dessutom fortsatte vi att arbeta i labbet på Campus i Östersund för att realisera våra idéer. Vi digitaliserade och skannade våra modeller, gjorde virtuella 3D-modeller och skrev slutligen ut dem i 3D-skrivarna i plast eller titan. Eleven Cecilia Larsen fungerade som mitt "verktyg" och gjorde blommor i ett 3D-program på datorn, som sedan skrevs ut i plast. Blommorna stacks så in i hål som borrats i utskriften av hjärnan jag skannade in och som skrevs ut i titan under natten.

Forskningsgruppen Sportstech på Mittuniversitetet hade workshoppen för konstnärer och designers eftersom "Konstnärer är en grupp som har varit snabba att ta till sig tekniken med 3D-skrivare och de kan ge oss nya intressanta perspektiv på hur tekniken kan användas. Internationellt har man sett att konstnärer varit med och skjutit fram gränserna för vad 3D-printing kan innebära", som Sportstechs lektor i maskinteknik Lars-Erik Rännar säger i Mittnytt. Sportstech samarbetar med Regionalt designcentrum och Länskulturen i Jämtland för att "sprida kunskap bland konstnärer och designers om möjligheten att använda 3D-skrivare som ett konstnärligt verktyg" i projektet.

Jag skannaren modell av en hjärna och du ser även
det som skannats in på datorn i bakgrunden

Det är dock inte "bara" att skanna (bild ovan) hjärnan eftersom det är svårt komma åtöverallt. Jag tror att först mitt sjunde försök blev så pass bra att en assistent kunde hjälpa mig att sammanfoga de olika skanningarna till en bild. Häftigt var det dock att stå där med den där sci-fi-maskinen i näven!

Det känns särskilt kul att dr Lars-Erik Rännar undrade om de får använda bilder av mitt projekt i framtiden för att visa på möjligheterna. Det får de naturligtvis gärna göra bara det framkommer att det är mina idéer någonstans så kan jag bara tacka och ta emot för all hjälp, allt material och all kunskap jag fått tillgång till genom det här projektet. En annan rolig detalj jag gärna vill dela med mig av var att när ett studiebesök från Östersunds vänort Bangkok var där blev thailändarna väldigt intresserade av min titan-hjärna. De hade många frågor om hur ett implantat av en hjärna kunde fungera och de fick förklara att det egentligen faktiskt är ett konstverk och inte alls ett fungerande implantat.

I februari 2014 visades resultatet av workshoppen Då Nu 3D på Regionalt designcentrum i Östersund under två veckor. Utöver mig deltog också Aino Näslund visade Klonad Smum Smum, Christer Widegren Exponentialhorn i titan , Karolina Persson Höstlöv, Kristina Wrang Vem Betalar?, Katarina Widegren visade broderade fjädrar av titan.

"3D-printing, eller additiv tillverkning (AT), är en teknik som har väckt stor uppmärksamhet de senaste åren. President Obama har sagt att: ”Additive manufacturing has the potential to revolutionize the way we make almost everything.” (State of the Union Speech, Feb 2013). Tekniken bygger upp ett objekt, lager för lager, utifrån informationen i en digital 3D-modell och några fördelar med tekniken är materialbesparingar och en fullständig geometrisk frihet. I detta projekt, Additiv tillverkning som konkurrensfördel, som har finansierats av Mittuniversitetet och Tillväxtverket, så har studenter på Sportteknologiutbildningen arbetat tillsammans med konstnärer och formgivare för att förverkliga de objekt som visas i utställningen. De studenter som har arbetat med projektet är: Cecilia Larsson, David Sundén, Gustaf Bohman, Linnea JohnssonO, Niklas Ekstrand och Olof Molin Skyltning och grafisk design: Vanessa Sahlman".